Zitzerbloggen

Zitzerbloggen

31 januari 2010

Howard Zinn ger Obama svar på tal

Nato

I onsdags dog den 87-årige historikern Howard Zinn. Han kämpade mot krig under ett halvt århundrade och lämnade efter sig en rad tal, böcker och artiklar som är som en skattkista för oss som arbetar mot militarismen. 

Jag tänkte på Zinn när Nobels fredspris delades ut till Barack Obama i Oslo i höstas. Obama höll då ett tal som fick stående ovationer och som enligt DN rörde de närvarande till tårar. 

Det var dock inte klart för mig vad det var som var så rörande. Istället för att tala om fred så försvarade Obama våld. Sitt eget våld. Under en timme på bästa sändningstid och med Norska Nobelkommiténs moraliska auktoritet i ryggen vältrade han sig i myten om det rättfärdiga kriget. Särskilt irriterande var när Obama dundrade fram det här unkna gamla argumentet:

"Ibland är krig nödvändiga. Det gick inte att förhandla med Hitler lika lite som det går att nå fred med al-Qaida."

Där är han igen, Hitler. Jag är så trött på honom. Jag vet inte hur ofta jag har argumenterat för att krig är ett uselt sätt att lösa konflikter på, och fått samma slentrianmässiga svar: 

"Ja, men Hitler då!?" 

Den jäveln. 

De övergrepp som nazityskland utförde under 40-talet har rättfärdigat krig, upprustning och nya övergrepp under snart 70 år. Frågan är då om detta verkligen är en gångbar ursäkt? Självklart var det en bra sak att romer, judar och homosexuella befriades från koncentrationslägren efter att Tyskland hade kapitulerat, men gör detta andra världskriget till ett rättfärdigt krig? Howard Zinn, själv jude, tyckte inte det:

"En rättfärdig anledning", sa han, "leder inte automatiskt till ett rättfärdigt krig".

I den här videon från september utvecklar Zinn sina tankar om det rättfärdiga kriget. Det är ganska långt. Men det är förlösande att lyssna på för den som vill tvätta krigspropagandan ur öronen - efter att fredspristagare och politiker har fått säga sitt.

1.
Gästs bild
12 februari 2010, kl 22:37

Godwins lag gäller visst i Oslo lika väl som på Internet :)

http://sv.wikipedia.org/wiki/Godwins_lag

– Gäst
2.
Gästs bild
1 februari 2010, kl 19:01

Rest in peace Howard Zinn! Tack för allt!

– Annika
3.
Gästs bild
1 februari 2010, kl 09:05

Väl talat!

– Mållgan

Vad tycker du?

Namn (obligatoriskt, använd gärna ditt riktiga namn)
E-post (obligatoriskt, men visas inte)
Webbadress
Du ansvarar själv för innehållet i de kommentarer du skriver.
27 januari 2010

Fångar för fred

Medborgerliga rättigheter

Alltså jag kan förstå att folk blir fascister och sovjetkommunister. Det är snyggt när alldeles för många människor går i raka led och rör sig uniformt. Men ännu härligare blir det naturligtvis när människomassorna visar sig vara helt icke-totalitära till sinnet och bara vill sprida ett budskap om dans och fred. Kolla speciellt slutet på den här videon, som är ett slags uppföljare på fångar-dansar-Thriller-dansen som du säkert har sett på Youtube (37 miljoner andra har i alla fall gjort det).

 

 

Vad tycker du?

Namn (obligatoriskt, använd gärna ditt riktiga namn)
E-post (obligatoriskt, men visas inte)
Webbadress
Du ansvarar själv för innehållet i de kommentarer du skriver.
19 januari 2010

Dags att betala tillbaka till Haiti

FN och folkrätt
Medborgerliga rättigheter

Världskulturmuseet i Göteborg hade fram till för två veckor sedan en utställning om Haitis kultur och historia, som jag hoppas att många såg. Den gav nämligen en väldigt bra bakgrund till att förstå det kaos som följt i jordbävningens spår.

Som Andreas Hedfors skriver här nedan blev Haiti självständigt 1804, efter ett slavuppror inspirerat av franska revolutionen och vodou-kulturen.

Frankrikes och övriga stormakters svar blev ett handelsembargo och en vägran att erkänna den nya staten. Haitis koloniala ekonomi kunde inte stå emot trycket, och snart blev de tvungna att be Frankrike om nåd. De krävdes då på ett skadestånd på 150 miljoner franc av den franska staten.

Haiti begärde tillbaka pengarna 2003 och räknade ut att de i dagens penningvärde skulle motsvara 22 miljarder dollar. Frankrike ryckte på axlarna.

Katastrofhjälpen till Haiti från Frankrike, USA och de andra länder som blev rika på kolonialismen och slavhandeln handlar inte om bistånd, utan om att påbörja avbetalningen på en väldigt stor skuld.

http://www.varldskulturmuseet.se/smvk/jsp/polopoly.jsp?d=851&a=14634

Uppdatering: Världskulturmuseet har förlängt sin Vodou-utställning till den 24 januari, skynda er att se den!

4.
Gästs bild
20 januari 2010, kl 11:54

Jag hörde på radion här om dagen att Haiti gjorde sin sista avbetalning på 1940-talet. Så det handlar inte om några antika oförrätter direkt!

– Mållgan

Vad tycker du?

Namn (obligatoriskt, använd gärna ditt riktiga namn)
E-post (obligatoriskt, men visas inte)
Webbadress
Du ansvarar själv för innehållet i de kommentarer du skriver.
16 januari 2010

Varför tiger media om Västs ansvar för Haiti?

FN och folkrätt
Medborgerliga rättigheter

Jag har ingen koll på Haiti. Visste inte ens var det låg innan jag såg en karta i nån TT-artikel. Men jag har störts lite av svensk medias flod av rapporter, vittnesmål och - inte minst - tuffa intervjuer de senaste dagarna med biståndsministern om varför Sverige inte gör "mer för att hjälpa". Viktigt, visst. Men jag har blivit irriterad över bristen på kontext i rapporteringen.

Det har nämligen varit uppenbart att Haiti är utfattigt och dess ledarskap otillräkneligt, vilket alltså gjort invånarna extra utsatta för den här naturkatastrofen, och beredskapen undermåligare än undermåligast.

(Vadå "otillräkneligt ledarskap"? Jo, det betyder att det är en korrupt och odemokratisk regim, som alltså är inkompetent och förtrycker sitt folk, men det har jag inte hört sägas tydligt.)

Än mindre har jag sett media rapportera om varför Haiti är utfattigt och har en auktoritär regim. Det brukar liksom finnas olika faktorer som spelar in, det brukar finnas en historia, ni vet en sån där som man kan läsa om i historieböckerna.

I kväll fick jag tid att surfa in på amerikanska alternativradion Democracy Now och vips så har de en intervju med en aktivist, akademiker och författare som länge jobbat med Haiti.

Han berättar att USA, och tidigare Frankrike, är ansvariga för mycket av Västindielandets misär och utblottning.

Ända sedan ett blodigt uppror mot de franska slavdrivarna år 1804, säger den intervjuade Randall Robinson i Democracy Now, har utrikes makter plågat Haiti. President Bush förstörde år 2004 en antydan till demokrati när USA kidnappade president Aristide med fru till Afrika, nu är de i exil i Sydafrika. President Clinton har stött ett ekonomiskt program som stödjer arbetsplatser som betalar motsv cirka 2,50 kronor i timmen. Det är därför lite dumt att just dessa två personer utsetts av president Obama att leda hjälpinsatsen, säger Robinson (som i och för sig på Wikipedia omnämns som vän till störtade presidenten Aristide).

Självklart finns det lika många arga motargument som det finns anklagelser om att Väst har ett stort ansvar för Haitis problem. Men det står fullständigt klart att landet plundrats av kolonialmakten Frankrike och att USA och Frankrike stött auktoritära ledare. Det finns också tunga anklagelser om att USA understött en statskupp mot presidenten och under tvång sänt honom i exil till Afrika! Samt att USA, västvärlden, IMF, Världsbanken osv sen dess samarbetat med auktoritära regimer om investeringsvänliga och marknadsekonomiska reformer, enligt samma aningslösa eller cyniska modell jag sett med egna ögon i Kirgisistan.

"Varför har de andra länderna i Västindien det ganska bra," frågar Robinson retoriskt, "och Haiti är utblottat? Om Haiti har förtryckts av diktatorer, vem har beväpnat dem? Såklart att Haiti är ansvariga för delvis sina egna misslyckanden, men förmodligen inte ensamt ansvariga. Vi behöver få veta saker och ting om situationen för detta underbara folk, men det har vi inte fått veta."

Tyvärr inte heller av svenska media. I Sveriges Radio i onsdags publicerade utrikesräven Sten Sjöström analysen "Haiti - en ständigt pågående katastrof". Där lyckas han ge en historisk återblick över Haitis alla bottenlösa problem utan att nämna ett ord om Frankrikes och USA:s roller. Det är bedrövligt att lyssnarkretsen utsätts för denna ytterst ytliga information som är mer förvirrande än upplysande. Inte har jag sett någon kontext i några andra riksmedia heller - tipsa gärna om ni hittar någon.

Bristen på kontext undergräver svenskarnas möjligheter att begripa internationell politik och är även en förolämpande underskattning av folks intresse och förmåga att förstå mer än bara en ögonblicksbild med skygglappar.

Vad tycker du?

Namn (obligatoriskt, använd gärna ditt riktiga namn)
E-post (obligatoriskt, men visas inte)
Webbadress
Du ansvarar själv för innehållet i de kommentarer du skriver.
25 december 2009

Julfreden 1914

Medborgerliga rättigheter
">

För precis 85 år sedan inleddes den första julfreden med att tyska trupper pyntade sina skyttegravar och sjöng försiktiga julsånger. Britterna på andra sidan svarade med att sjunga på engelska och efter en stund minglade soldaterna mitt i ingenmansland. Före detta fiender åt choklad, delade ut klappar och spelade fotboll tillsammans. På vissa håll längs med fronten höll vapenvilan i sig ända fram till nyår.

Trots att ansvarig general rasande förbjöd vänligheterna (och beordrade extra artilleribeskjutning på julafton för att förhindra soldaterna i skyttegravarna från att bli för nära vänner med fienden) så återkom den tillfälliga gräsrotsfreden både 1915 och 1916.

Så här på juldagen passar det bra att påminna om att till och med i första världskrigets skyttegravar - som har blivit en symbol för krigets galenskaper - var de inblandade fotsoldaterna sansade nog att förstå att det egentligen var vanligt folk de hade att göra med. Folk som de mycket hellre kunde fira jul med än skjuta på.

Leanna Creel gjorde den fina kortfilmen här ovanför om fotbollsmatchen 1914. Den är Zitzers tv-tips i jul!

Vad tycker du?

Namn (obligatoriskt, använd gärna ditt riktiga namn)
E-post (obligatoriskt, men visas inte)
Webbadress
Du ansvarar själv för innehållet i de kommentarer du skriver.
4 december 2009

Vaddå fredspris?!?

Nato

USAs president Barack Obama presenterade tidigare i veckan en ny strategi för Afghanistan. Den går i korthet ut på att först tar man i med hårdhandskarna i 18 månader och sedan ska man dra sig ur och låta Afghanerna få sköta sig själva.

Obama berättade att 30 000 amerikanska soldater inom två tre veckor kommer befinna sig på Afghansk mark. Då kommer det sammanlagt vara 100,000 amerikanska soldater i Afghanistan.

Samtidigt vädjar Barack Obama till sina NATO allierade att de också ska ställa upp med fler militärer. Han vill att NATO länderna ska hosta upp 10000 soldater till Afghanistan.

1 529 utländska soldater har dött sedan kriget i Afghanistan började för åtta år sedan. Det finns inte helt tillförlitliga uppgifter på hur många de civila dödsoffren är men FN beräknar i en rapport (pdf) att det har dött 4654 civila Afghaner bara de två senaste åren. Enligt Natos egen statistik ökade antalet civila dödsoffer med mellan 40 - 56 procent förra året. Så mycket som en tredjedel av dessa dödades av utländska trupper och regeringsarmén.


Det är makabert nog i dessa tider som Nobels fredspris ska delas ut. Att det är samme man som driver på kriget i Afghanistan som den 10:e december tilldelas fredspriset är inget annat än höjden av galghumor.

Tänk om det ändå bara vore ett dåligt skämt...

Vad tycker du?

Namn (obligatoriskt, använd gärna ditt riktiga namn)
E-post (obligatoriskt, men visas inte)
Webbadress
Du ansvarar själv för innehållet i de kommentarer du skriver.
17 november 2009

Britterna äntligen krigströtta

FN och folkrätt
Nato

Sju av tio britter vill att deras soldater ska lämna Afghanistan inom ett år, läser jag i Göteborgsposten. Efter åtta år verkar åsikten/insikten att kriget inte kan vinnas ha slagit rot hos folket i den forna imperiemakten.

47 procent anser enligt samma opinionsundersökning att kriget ökar risken för terrordåd i hemlandet, medan 44 procent tror som regeringen, att kriget minskar risken.

Premiärminister Gordon Brown säger: – Historien har visat att varje gång britterna har sett utanför sina egna gränser har vi blivit starkare.

Ett anmärkningsvärt uttalande när det kommer från en brittisk premiärminister kan tyckas. Men det här är å andra sidan mannen som sagt till journalister att "tiden är förbi när Storbritannien måste skämmas för imperialismen. Det borde vi fira!"

233 britter har dött i Afghanistan sedan 2001, varav 96 i år. Så man kan förstå att britterna vill ha slut på eländet. Men det egentliga argumenten är förstås helt andra: Afghaner dör en masse och invasionen och ockupationen var orättfärdig från första början. Frågan är inte om vi "blir starkare av att se utanför våra egna gränser" utan med vilken rätt vi gör det.

I Afghanistan har det gjorts en annan opinionsundersökning om de utländska styrkornas närvaro. 18 procent vill ha fler soldater. 44 procent vill ha färre.

Vad tycker du?

Namn (obligatoriskt, använd gärna ditt riktiga namn)
E-post (obligatoriskt, men visas inte)
Webbadress
Du ansvarar själv för innehållet i de kommentarer du skriver.
15 september 2009

Snyggt och modigt krigsmotstånd

FN och folkrätt

För åtta år och en dag sedan röstade USA:s kongress ja till en attack mot Afghanistan. 518 ledamöter röstade för. En emot.

När kriget i Afghanistan vägrar ta slut, precis som kriget mot terrorismen, låter Barbara Lees ord sannare än någonsin: "Military action will not prevent further acts of international terrorism against the United States. Let's step back for a moment and think through the implications of our actions today, so that this does not spiral out of control."

Det kan låta självklart. Men tre dagar efter den 11 september 2001 var hon alltså den enda som sade det självklara i kongressen. Se hennes tal i en snygg video från alltid lika coola feministiska fredsrörelsen Code Pink.

 

Vad tycker du?

Namn (obligatoriskt, använd gärna ditt riktiga namn)
E-post (obligatoriskt, men visas inte)
Webbadress
Du ansvarar själv för innehållet i de kommentarer du skriver.
11 september 2009

Protesterna som inte blev av

EU
Nato
Riksdag och regering

Minns ni protesterna när Sverige gick med i Schengen 1996? Nej, precis, det var typ inga. Jag råkade vara i Stockholm då utanför riksdagshuset och tänkte att helvete, nu händer det. Europas gränser stängdes av våra folkvalda medan vi kollade på Trainspotting, drog skämt från Percy Tårar och nynnade på Lemon Tree.

Nio år senare har jag ett annat tydligt minne av en debatt som aldrig blev av. Riksdagen beslutade att öka antalet svenska soldater i Natos ockupation av Afghanistan från 94 till 375. Den svenska truppen hade funnits på plats sen 2002 och smugits in i kriget lite i taget. Ökningen till 375 soldater var en markering att Sverige menade allvar med Afghanistan-operationen, vårt första krig på nästan 200 år.

Men utrikesminister Leila Freivalds skulle inte alls bli ihågkommen för Afghanistan. Hon hade varit på teater när hon fick beskedet om Tsunamin ett år tidigare och det var det som debatterades i medierna i december 2005. Medan Socialdemokraterna och Moderaterna var fullständigt överens om truppförstärkningen i Afghanistan hölls en hetsig debatt inför allmänheten om det där teaterbesöket. Det var också teatern, och inte det faktum att hon snärjt in oss i vårt första militära angrepp sen 1814 som tvingade Freivalds att avgå några månader senare.

Det är svårt att inte gräma sig för passiviteten då. Nu står vi där med stängda gränser och ett imperialistiskt krig. 90-talets naiva tro på EU och det tidiga 2000-talets terroristhets har lagt sig så smått, men gamla beslut kvarstår. Min gissning är att nästa beslut som vi kommer att missa handlar om Nato, men jag hoppas fortfarande att det inte blir så.

Vad tycker du?

Namn (obligatoriskt, använd gärna ditt riktiga namn)
E-post (obligatoriskt, men visas inte)
Webbadress
Du ansvarar själv för innehållet i de kommentarer du skriver.
20 augusti 2009

Yttrandefriheten hotar demokratin?

Medborgerliga rättigheter

"I ett demokratiskt land borde ingen tillåta ett sådant demoniserande resonemang ..."

Så reagerar israeliska utrikesministeriets talesperson Yigal Palmor på ett reportage i Aftonbladet som anklagar den israeliska armén för organstöld.

Han menar att anklagelserna helt klart uppmuntrar till hatbrott mot judar och att det därför är odemokratiskt att låta dem tryckas.

"Detta är en artikel som sprider skam över svensk demokrati och hela den svenska pressen", fortsätter han i ett citat som enligt DN återfinns i praktiskt taget varje israelisk tidning.

Den enda officiella svenska reaktionen på angreppet mot pressfriheten har kommit från vår ambassadör i Tel Aviv, Elisabet Borsiin, som djupt beklagar att reportaget publicerats och säger att ansvaret faller på chefredaktören.

Läs om utspelen i DN.

Läs Aftonbladets artikel av Donald Boström.

 

Vad tycker du?

Namn (obligatoriskt, använd gärna ditt riktiga namn)
E-post (obligatoriskt, men visas inte)
Webbadress
Du ansvarar själv för innehållet i de kommentarer du skriver.