Zitzerbloggen

Alltså jag kan förstå att folk blir fascister och sovjetkommunister. Det är snyggt när alldeles för många människor går i raka led och rör sig uniformt. Men ännu härligare blir det naturligtvis när människomassorna visar sig vara helt icke-totalitära till sinnet och bara vill sprida ett budskap om dans och fred. Kolla speciellt slutet på den här videon, som är ett slags uppföljare på fångar-dansar-Thriller-dansen som du säkert har sett på Youtube (37 miljoner andra har i alla fall gjort det).

Jag har ingen koll på Haiti. Visste inte ens var det låg innan jag såg en karta i nån TT-artikel. Men jag har störts lite av svensk medias flod av rapporter, vittnesmål och - inte minst - tuffa intervjuer de senaste dagarna med biståndsministern om varför Sverige inte gör "mer för att hjälpa". Viktigt, visst. Men jag har blivit irriterad över bristen på kontext i rapporteringen.

Det har nämligen varit uppenbart att Haiti är utfattigt och dess ledarskap otillräkneligt, vilket alltså gjort invånarna extra utsatta för den här naturkatastrofen, och beredskapen undermåligare än undermåligast.

(Vadå "otillräkneligt ledarskap"? Jo, det betyder att det är en korrupt och odemokratisk regim, som alltså är inkompetent och förtrycker sitt folk, men det har jag inte hört sägas tydligt.)

Än mindre har jag sett media rapportera om varför Haiti är utfattigt och har en auktoritär regim. Det brukar liksom finnas olika faktorer som spelar in, det brukar finnas en historia, ni vet en sån där som man kan läsa om i historieböckerna.

I kväll fick jag tid att surfa in på amerikanska alternativradion Democracy Now och vips så har de en intervju med en aktivist, akademiker och författare som länge jobbat med Haiti.

Han berättar att USA, och tidigare Frankrike, är ansvariga för mycket av Västindielandets misär och utblottning.

Ända sedan ett blodigt uppror mot de franska slavdrivarna år 1804, säger den intervjuade Randall Robinson i Democracy Now, har utrikes makter plågat Haiti. President Bush förstörde år 2004 en antydan till demokrati när USA kidnappade president Aristide med fru till Afrika, nu är de i exil i Sydafrika. President Clinton har stött ett ekonomiskt program som stödjer arbetsplatser som betalar motsv cirka 2,50 kronor i timmen. Det är därför lite dumt att just dessa två personer utsetts av president Obama att leda hjälpinsatsen, säger Robinson (som i och för sig på Wikipedia omnämns som vän till störtade presidenten Aristide).

Självklart finns det lika många arga motargument som det finns anklagelser om att Väst har ett stort ansvar för Haitis problem. Men det står fullständigt klart att landet plundrats av kolonialmakten Frankrike och att USA och Frankrike stött auktoritära ledare. Det finns också tunga anklagelser om att USA understött en statskupp mot presidenten och under tvång sänt honom i exil till Afrika! Samt att USA, västvärlden, IMF, Världsbanken osv sen dess samarbetat med auktoritära regimer om investeringsvänliga och marknadsekonomiska reformer, enligt samma aningslösa eller cyniska modell jag sett med egna ögon i Kirgisistan.

"Varför har de andra länderna i Västindien det ganska bra," frågar Robinson retoriskt, "och Haiti är utblottat? Om Haiti har förtryckts av diktatorer, vem har beväpnat dem? Såklart att Haiti är ansvariga för delvis sina egna misslyckanden, men förmodligen inte ensamt ansvariga. Vi behöver få veta saker och ting om situationen för detta underbara folk, men det har vi inte fått veta."

Tyvärr inte heller av svenska media. I Sveriges Radio i onsdags publicerade utrikesräven Sten Sjöström analysen "Haiti - en ständigt pågående katastrof". Där lyckas han ge en historisk återblick över Haitis alla bottenlösa problem utan att nämna ett ord om Frankrikes och USA:s roller. Det är bedrövligt att lyssnarkretsen utsätts för denna ytterst ytliga information som är mer förvirrande än upplysande. Inte har jag sett någon kontext i några andra riksmedia heller - tipsa gärna om ni hittar någon.

Bristen på kontext undergräver svenskarnas möjligheter att begripa internationell politik och är även en förolämpande underskattning av folks intresse och förmåga att förstå mer än bara en ögonblicksbild med skygglappar.

USAs president Barack Obama presenterade tidigare i veckan en ny strategi för Afghanistan. Den går i korthet ut på att först tar man i med hårdhandskarna i 18 månader och sedan ska man dra sig ur och låta Afghanerna få sköta sig själva.

Obama berättade att 30 000 amerikanska soldater inom två tre veckor kommer befinna sig på Afghansk mark. Då kommer det sammanlagt vara 100,000 amerikanska soldater i Afghanistan.

Samtidigt vädjar Barack Obama till sina NATO allierade att de också ska ställa upp med fler militärer. Han vill att NATO länderna ska hosta upp 10000 soldater till Afghanistan.

1 529 utländska soldater har dött sedan kriget i Afghanistan började för åtta år sedan. Det finns inte helt tillförlitliga uppgifter på hur många de civila dödsoffren är men FN beräknar i en rapport (pdf) att det har dött 4654 civila Afghaner bara de två senaste åren. Enligt Natos egen statistik ökade antalet civila dödsoffer med mellan 40 - 56 procent förra året. Så mycket som en tredjedel av dessa dödades av utländska trupper och regeringsarmén.

Det är makabert nog i dessa tider som Nobels fredspris ska delas ut. Att det är samme man som driver på kriget i Afghanistan som den 10:e december tilldelas fredspriset är inget annat än höjden av galghumor.

Tänk om det ändå bara vore ett dåligt skämt...

För åtta år och en dag sedan röstade USA:s kongress ja till en attack mot Afghanistan. 518 ledamöter röstade för. En emot.

När kriget i Afghanistan vägrar ta slut, precis som kriget mot terrorismen, låter Barbara Lees ord sannare än någonsin: "Military action will not prevent further acts of international terrorism against the United States. Let's step back for a moment and think through the implications of our actions today, so that this does not spiral out of control."

Det kan låta självklart. Men tre dagar efter den 11 september 2001 var hon alltså den enda som sade det självklara i kongressen. Se hennes tal i en snygg video från alltid lika coola feministiska fredsrörelsen Code Pink.