USA:s och Rysslands presidenter undertecknade idag ett nytt kärnvapenavtal. Det så kallade New START-avtalet förbinder de båda länderna att minska sina strategiska kärnvapen med ca 30 procent.
Strategiska kärnvapen är kärnvapen som har en lång räckvidd och kan skjutas från en kontinent till en annan. USA hävdar att man i dagsläget har 2000 strategiska stridsspetsar redo och Ryssland tros ha minst 2500 enligt Sveriges Radio. De två länderna ska nu reducera antalet strategiska kärnstridsspetsar så att vardera land har kvar maximalt 1 550 stridsspetsar.
Avtalet är ett steg i rätt riktning, men det är lång väg kvar att innan vi närmar oss någon betydande nedrustning. Förutom strategiska kärnvapen innehar de båda länderna också ca 2 500 ickestrategiska kärnvapen, men dessa regleras inte i det nya START-avtalet.
Enligt Svenska Läkare mot kärnvapen och Svenska Freds finns det i världen omkring 23 000 kärnladdningar varav drygt 8 000 är utplacerade, och av dessa är nära 6 000 strategiska. Majoriteten av de strategiska kärnvapnen finns i USA och Ryssland och deras sammanlagda sprängstyrka motsvarar 100 000 Hiroshimabomber.
Och hur ser det ut här i Europa då? Enligt Svenska Läkare mot Kärnvapen och Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen finns det uppskattningsvis 200 stycken kärnvapen i europeiska NATO-länder: Italien, Tyskland, Belgien, Nederländerna.
Idag ser vi USA och Ryssland göra framsteg i nedrustningen av sina kärnvapen, och snart ska även resten av världens länder representerade i FN träffas för att pressa varandra till att göra liknande framsteg. I New York i maj är det nämligen dags för FN:s översynskonferens om icke-spridningsavtalet.
Det är bra att vi idag har fått ett avtal från de stora kärnvapenmakterna, ett avtal som förhoppningsvis kan pressa förhandlingarna i New York i maj. Om inte det faktum att världens kärnvapenstater och militäralliansen NATO har kapacitet att spränga jorden i bitar flera gånger om, är en tillräckligt skrämmande anledning att agera.
New START är en fortsättning på det START 1-avtal som löpte ut i december förra året.
USAs president Barack Obama presenterade tidigare i veckan en ny strategi för Afghanistan. Den går i korthet ut på att först tar man i med hårdhandskarna i 18 månader och sedan ska man dra sig ur och låta Afghanerna få sköta sig själva.
Obama berättade att 30 000 amerikanska soldater inom två tre veckor kommer befinna sig på Afghansk mark. Då kommer det sammanlagt vara 100,000 amerikanska soldater i Afghanistan.
Samtidigt vädjar Barack Obama till sina NATO allierade att de också ska ställa upp med fler militärer. Han vill att NATO länderna ska hosta upp 10000 soldater till Afghanistan.
1 529 utländska soldater har dött sedan kriget i Afghanistan började för åtta år sedan. Det finns inte helt tillförlitliga uppgifter på hur många de civila dödsoffren är men FN beräknar i en rapport (pdf) att det har dött 4654 civila Afghaner bara de två senaste åren. Enligt Natos egen statistik ökade antalet civila dödsoffer med mellan 40 - 56 procent förra året. Så mycket som en tredjedel av dessa dödades av utländska trupper och regeringsarmén.
Det är makabert nog i dessa tider som Nobels fredspris ska delas ut. Att det är samme man som driver på kriget i Afghanistan som den 10:e december tilldelas fredspriset är inget annat än höjden av galghumor.
Tänk om det ändå bara vore ett dåligt skämt...
Ett chartrat plan med slutdestination Bagdad lyfte idag från landvetter flygplats. Resenärerna är sådana som Sverige inte vill veta av. Dom ska ut ur landet, trots att det innebär att de tvingas återvända till krig, förföljelse och övergrepp. Den svenska migrationspolitiken lider inte av dåligt samvete, den saknar samvete.
Kölden hugger i mina tår. Hjärtat bultar hårt av adrenalin. Vägen framför oss är avspärrad och längs med den snöiga vägkanten står ett tiotal polispikéer uppradade i en lång karavan. Räddningstjänsten är här, ambulans är här och hela området är omringat av ett 80-tal poliser. Vi är ett 50-tal demonstranter. Vi har stått här utanför migrationsverkets flyktingförvar i Kållered sedan strax efter fyra på morgonen. Nu närmar sig klockan sex och vi vet att bussen med de som ska deporteras snart kommer passera förbi oss.
Idag den 12 februari, genomfördes på landvetter flygplats, en massavvisning av ett trettiotal irakiska kurder till Irak. Människor som flytt för sina liv blev idag tvångsavvisade tillbaka till det helvete som de en gång lyckats undkomma. Ingen människa går säker i krigets Irak, men ytterst utsatta är de irakiska kurderna. De lever under ständiga hot om förföljelse, tortyr och övergrepp. Utrikesdepartementet avråder svenskar att resa till Irak och uppmanar de svenska medborgare som befinner sig där att lämna landet eftersom säkerhetsläget är mycket allvarligt.
Deportationen av de 30 irakierna synliggör den hänsynslösa rasismen i svensk migrationspolitik. Rätten till trygghet och säkerhet stipuleras i de mänskliga rättigheterna, villka Sverige har undertecknat. Alla är lika värda, eller hur? Men i praktiken slutar den svenska välviljan vid migrationsverkets flyktingförvar. Det svenska hyckleriet stinker, och stanken är värre än någonsin denna dag.
Det här året, 2009, har regeringen utnämnt till ”återtagandeåret”. Nu ska det tas i med hårdhandskarna mot de människor som vistas i Sverige utan tillstånd, menar man. De papperslösa ska ut ur landet och det ska ske snabbt. Den nya taktiken är att med hjälp av 3000 specialutbildade poliser söka reda på papperslösa och se till att de deporteras omedelbart. Människor som under pågående asylprocess misstänks försöka gå under jord ska låsas in på flyktingförvar, utan tidsbegränsning. Stora plan chartras för att möjliggöra massavvisningar.
Snart går solen upp över migrationsverket i Göteborg. Plötsligt ser vi att bussen kommer tillbaka från förvaret, nu fullsatt. Den kör mot utfarten där vi står. Poliserna vaknar till, gör sig bredda. Vi samlar ihop oss och försöker röra oss närmare avspärrningen. Det är en tryckande och obehaglig stämning i luften. Polisen skriker att vi måste flytta oss och vi ropar tillbaka att deportationen måste stoppas. Jag hör polisers rytanden blandas med slagord samtidigt som vi trycks och knuffas tillbaka. Det är svårt att röra sig. Ju närmare bussen kommer, desto mer tryck mellan oss och poliserna. Allt händer så fort. Jag kommer inte förbi avspärrningen, Jag kommer ingenstans. Känslor av förtvivlan, maktlöshet och sprängande ilska river i mig. Bussen åker förbi oss med mörkt tonade rutor. Jag ser deras ansikten. Det enda jag kunde förmå mig att göra var att höja mina händer mot dom som för att visa dom att vi ser dom, att vi vägrar låta deras öde gå obemärkt förbi.
Både skrämmande och hoppingivande läsning. Skrämmande att höra om den svenska migrationspolitikens rigida stenansikte som värnar mer om paragrafer än om människor i nöd. Hoppingivande att veta att det finns människor som höjer sina röster och händer i solidaritet med dem som är bakbundna och nedtystade.
Väl talat syster!
Jag saknar ord för känslorna. Jag saknar ord för att uttrycka beundran för er som var där och protesterade. Trots att vi alla borde varit där. Jag saknar ord för att uttrycka skammen över att det kan ha blivit så här.
Är vi med och bestämmer detta? Är det verkligen så här demokrati ska fungera?
Dököttet rister en smula, sedan vänder det ryggen till och tittar på Paradise beach istället.
Respekt!
Artikeln är skriven som om den vore en satir på de vanliga snyftartiklar man läser. Den är ju dessutom full av osanningar. Om Karin Carlsson själv tror på vad hon skriver försår jag delvis varför hon demonstrerar, men det visar ju att hon är mer än lovligt naiv, oinformerad och rent ut sagt dum i huvudet.
"Värst utsatta irakiska kurder...": har du VARIT i irak eller irakiska Kurdistan? Där lever MILJONTALS kurder i fred och frihet med fina hus, tidningar, sjukvård et.c. Irak har stora problem efter Baath-partiets diktatur och påtvingade multikulturalism, men en kurd som flyttar till irakiska kurdistan har INGA problem med förföljelse.
Vad gör Sverige i Afghanistan? Hur ser Obamas utrikespolitik ut? Hur fungerar NATO? Läs om det och mycket mer på Zitzerbloggen.
Alla texter är licensierade under en
Creative Commons Erkännande-Ickekommersiell-Dela Lika 2.5 Sverige Licens, om inte annat anges.
Prenumerera med RSS
Vad tycker du?