Svenska vapen på villovägar
I lördags åt jag lunch med en svensk kvinna som har jobbat för PBI (Peace Brigades International) i Colombia. Hon berättade att på en fest i Colombia hade hon träffat en man som efter några öl berättade att han var aktiv i vänstergerillan Farc. Han frågade den svenska medföljerskan om hon visste att de hade svenska vapen - kraftfulla pansarvärnsvapen av modellen AT4. Det visste hon inte.
I dagens Sydsvenskan rapporterar TT att det nu har framkommit att pansarvärnsvapen har hittats hos den colombianska gerillan. "Det finns en etisk känsla över det för oss, det är ju inte meningen att vapen ska hamna i fel händer", säger Tomas Samuelsson, VD för Saab Bofors Dynamics, som också tillverkar de Carl Gustav granatgevär som avrustades under förra året.
"Detta är ytterst allvarligt" säger Jan-Erik Lövgren, ställföreträdande generaldirektör på ISP.
Kanske är den colombianska vänstergerillan inte Sveriges bästa posterboy som importör av svenska vapen. Å andra sidan borde väl inte heller diktatoriska Saudiarabien eller fattiga Pakistan vara de bästa representanterna för svenska vapen. Men på något sätt verkar det mer okej om våra dödliga vapen är i händerna på en korrupt regering snarare än en korrupt gerilla.
Men det var kul att läsa att ett vapenföretag har en "etisk känsla". Det har de inte erkänt när vi från Ofog har pratat med dem tidigare.
Tipsa en vän
11-åriga luciasångerskor vägrar sjunga för vapenindustrin
I slutet av november trillade det in ett e-brev från Eskilstuna i min inbox. Det var från Misa Hansson i Eskilstuna. Jag hade tidigare inte haft kontakt med henne eller henne 11-åriga tvillingdöttrar, Jonna och Ellen.
Misa berättade att musikklassen, där hennes döttrar går, hade tillfrågats om de kunde komma och lussa för Saab Bofors Dynamics. Jonna och Ellen sa till läraren att de inte ville följa med och förklarade det hela med att: ”Vi tycker inte det känns bra att lussa på ett företag som gör vapen, till exempel missiler som dödar människor.” Lussandet för Saab skulle ge ett välbehövligt bidrag till klassresan. Men det argumentet bet inte på de två systrarna: ”Vi vill inte åka på någon klassresa för sådana pengar, då stannar vi hellre hemma.” Klassföreståndaren surade till över denna bojkott av vapen. Aldrig förr i skolans historia hade det varit någon som vägrat lussa för Saab Bofors. Hon frågade om det var fler som inte tänkte ”ställa upp” (en till räckte tveksamt upp handen) och meddelade att Jonna och Ellen minsann inte skulle bli komplediga som de andra.
Jag ringde dem dagen efter lucia nyfiken på att höra hur det hade gått. Jonna och Ellen hade stått på sig och vägrat att lussa för vapenfabriken, men resten av klassen hade åkt ut och sjungit för de anställda på Saab Bofors. Systrarnas ställningstagande gjordes inte utan någon kostnad. ”Jobbigast var alla klasskompisar som kom och frågade hela tiden varför vi inte skulle lussa”, säger Jonna och Ellen. ”Och det var jobbigt att inte flera reagerade och tyckte det var fel med vapen som dödar människor. En vuxen sa till och med att dem minsann ju gör bra tandimplantat eller var det var. Vilken dummis.”
I svaren från deras mamma Misa anar jag de dubbla känslorna av att ”varför ska mina döttrar behöva stå ut med att av skolan bli uthängda som besvärliga” blandat med känslor av stolthet över deras stora mod att stå upp för freden på ett så konkret sätt. Hon har svårt att förstå att en del föräldrar kollar lite snett, inte kan förstå, att sådana här frågor är viktiga att ta ställning till. Misa har hittat en förälder till som delar deras åsikt och de ska ta upp skolans policy kring vapenföretag på ett kommande möte med föräldraföreningen. ”Den här frågan är ju så viktig att ta upp i skolans värld. Det är ju den generationen som förhoppningsvis inte ska behöva ärva all dumhet från oss vuxna”, säger deras mamma. Bojkotthandlingen har också stärkt systrarna själva: ”När jag stod för det här kände jag mig stark, jag kände mig stolt”, säger Ellen. ”Jag tycker att jag har gjort rätt och kommer våga stå för det igen”, säger Jonna.
fred,
martin
P.S. Om du vill nå Misa, Ellen eller Jonna så skriv till: misa.hansson@telia.com
På bilden nedan har Ellen och Jonna t-shirtar och diplom som Ofog-Göteborg har jag gjort till dem för deras stora insats.
Prenumerera med RSS
Vad tycker du?