Alla blogginlägg om Nato

Den helt otroliga webbplatsen Wikileaks.org läckte i natt Afghan War Diary, 2004-2010 - 90 000 hemligstämplade dokument om kriget i Afghanistan.

Wikileaks.org är något överbelastad för tillfället, men hela härligheten finns att ladda ner här på Piratebay.

Läs även The New York Times och The Guardians rapporteringar, de har fått titta på materialet innan det släpptes fritt.

Återstår att se vad som finns att läsa om Sveriges insats i dokumenten.

Noterar att DN, Svenska Dagbladet och många fler köpte bluffen om Afghanistans mineralfyndigheter rakt av. Amerikanska geologer, hävdar pressen idag, har hittat "tidigare oupptäckta" mineraler i Afghanistan värda hisnande tusen miljarder dollar. Generalen David H Petraeus får uttala sig och säger att fynden har en "häpnadsväckande potential". Fynden förespås bli ryggraden i Afghanistans framtida ekonomi.

Men nyheten är inte alls är en nyhet. Afghanistans naturtillgångar har varit kända länge och de har genom åren varit föremål för stort intresse. En pensionerad amerikansk tjänsteman kallar nyheten för "pretty silly", skriver Politico:

"När jag bodde i Kabul i början av 1970-talet fokuserade amerikanerna, ryssarna, Världsbanken, FN och alla andra på de många afghanska mineralfyndigheterna. Billiga sätt att frakta malmen till havet har alltid varit den begränsande faktorn."

Steve Hynd påpekar att "nyhetens" källa är Pentagon, och Danger Room har en teori om varför de gamla fyndigheterna lanseras som någonting nytt:

"Tidpunkten för 'upptäckten' verkar vara lite väl lämplig. Som Blake Hounshell på Foreign Policy uppmärksammar så kämpar Obamas regering mot uppfattningen att Afghanistaninsatsen har 'gjort få märkbara framsteg' trots tusentals tillagda trupper och miljarder tillskjutna dollar".

Att svensk media publicerar en död nyhet som har återuppväckts för att försvara ett sinnesrubbat krig förvånar inte - ett dåligt insatt pressmaskineri går lätt vilse i informationskriget. Men det är ändå ett lamt försök. Obama kommer att behöva mer än enkla knep för att vinna tillbaka det svikande stödet för kriget i Afghanistan.

Det är som en vevgrammofon som hakat upp sig. Det kallas spinn. Det är krigets fortsättning med andra medel. Det är slaget om hemmaopinionen lika mycket som hearts and minds på marken. Nu gäller det Kandahar.

Vi står inför ännu ett avgörande. Ännu en ny strategi ska prövas. Ingredienserna är de välkända, nygamla, både militära och civila insatser.

Landets president Hamid Karzai kräver att de utländska styrkorna skyddar de civila. Det har han gjort förr.

När han besöker provinshuvudstaden Kandahar säger han att han inte lämnar den förrän problemen som förväntas i samband med offensiven lösts. Nästa dag är han i Kabul. I Kandahar är hans stöd redan förverkat.

Stanley McChrystal – eller var det David Petreaus? – lovade att innan offensiven rullar igång träffa alla lokala shuras, råden som representerar de lokala civila strukturerna, för att förklara offensiven. Som för att förankra att nu släpper vi loss krigsmaskinen, vilddjuret, och kanske – men bara kanske, trots alla försiktighetsmått – kan civila komma att skadas.

Bara så att ni vet. Så ni förstår att det är misstag.

En pedagogisk uppgift han sedermera givit upp. Tidsplanen är tight. Det är omöjligt att träffa dem allihop. Offensiven står och stampar.

Ibland sägs det att USA saknar kunskap, att det är därför som det blir som det blir. I det här fallet kan McChrystal/Petreaus ha nåtts av viktig information:

Befolkningen i Kandahar vill ha fredsförhandlingar, inte krig.

I det läget kan det vara klokt att inte försöka sälja in de militära operationerna. Argument som duger i Kongressen och går hem i Riksdagen är uppenbarligen inte gångbara i Kandahar.

Medan soldaterna samlas och putsar sina vapen har deras överordnade beställt en opinionsundersökning. I de delar av provinsen som inte kontrolleras av talibanerna har 2000 afghaner tillfrågats: 94 procent föredrar förhandlingar, hela 84 procent svarar att de betraktar talibanerna som "afghanska bröder".

Opinionen är för Karzais förslag om en nationell så kallad freds-jirga.

Mycket talar därför för att offensiven i Kandahar kommer att fördjupa klyftan mellan USA/Nato/Isaf och den afghanska befolkningen.

Om den klyftan vidgas skulle det kunna leda till att Obama närmar sig Karzai, som vill inleda förhandlingar redan nu, och att presidenten därmed distanserar sig till försvarsminister Gates och utrikesminister Clinton.

USA:s militär vill vänta till nästa sommar. Först ska den nu i juni visa sina muskler och ge talibanerna en minnesbeta.

En gång för alla.

En uppmaning till oss alla: repetera facit från Helmand.

Det blir hemuppgiften över sommaren.

Ungefär just nu beräknas de amerikanska kostnaderna för krigen i Afghanistan och Irak ha passerat en ny nivå: en triljon dollar.

Gänget bakom dokumentärkampanjen Rethink Afghanistan har gjort en kul app på Facebook där man själv kan fylla i hur man skulle använda en sådan summa. Till exempel kan man "anställa alla afghanska arbetare i ett år" för 12 miljarder dollar. Eller "köpa Facebook, Twitter och LinkedIn" för 14,2 miljarder. Kul och smart, testa själv! Det är förvånansvärt svårt att lyckas spendera en triljon.