"Medierna är Gazas värsta fiender"

Nyhetsrapporteringen om kriget på Gazaremsan, i svenska och internationella medier, har urartat till en förutsättning för att krigsbrotten ska kunna fortsätta. Genom att aktivt undvika eller marginalisera centrala opartiska bedömare och folkrättens tunga dom över Israel gör massmedia förbrytelserna möjliga.

Klentroget ser man en parallell verklighet växa fram, där nobelpristagare och ledande FN-jurister kräver en internationell krigstribunal för att beivra de israeliska politikernas och militärernas terror mot civila utan att det nämns i massmedia, där man istället babblar på om oväsentligheter som Egyptens så kallade fredsinitiativ.

På kvällen den 7 januari, 11 dagar efter att de israeliska bombningarna inleddes, söker vi på Sveriges Radios hemsida med orden ”Richard Falk.” Falk är professor emeritus vid Princetonuniversitetet och FN:s sändebud för mänskliga rättigheter i de ockuperade territorierna. När bombningarna inleddes den 27 december förklarade han att de utgjorde folkrättsbrott. Men vår sökning visar att Falk senast omnämndes den 18 december, och ignorerats av alla riksmedier sedan dess. Därefter har hans uttalande bara citerats i – hör och häpna – Radio Kristianstad.

Är svenskar intresserade av att få valuta för sina licenspengar måste de alltså flytta till Skåne.

Men det råa skämtet är på palestiniernas och i slutändan israelernas och vår egen bekostnad. När massmedia berättar vridet om ett skeende sår man frön till missförstånd och slår undan benen för möjligheterna till rättvisa. Journalister behöver se sitt ansvar för detta, och börja redovisa utifrån ett folkrättsperspektiv.

FN:s rättschef under 11 år, svensken Hans Corell, marginaliseras också. Den 29 december får han, en av världens främsta auktoriteter på internationell lag, några sekunders exponering i Rapport. Hans budskap är tydligt och djupt alarmerande – Israels angrepp är oproportionerligt och för övrigt omöjliggör Israels bosättningar fred. Reportern tiger, inslaget är slut.

Först efter att Corell den 7 januari själv tagit till orda om västmakternas förakt för folkrätten på SvD Brännpunkt får han samma dag en pliktskyldig intervju i Ekot. Han driver nu tesen att en internationell brottstribunal för Israel bör inrättas, på samma sätt som tidigare skett i forna Jugoslavien, Rwanda och dylikt. Men det sägs bara på SR International. Ekots reporter Bengt Therner har korrekt uppfattat att den forne etablissemangsgiganten Corell nu blivit radikal och följaktligen kan få uttala sig men inte ska tas på allvar.

Intervjun avslutas med anklagelsen att Israel begår oacceptabla brott och utelämnar den logiska och viktiga – men ack så farliga – fortsättningen. De ansvariga i Israels regering och krigsmakt ska ställas inför krigsrätt. ICTI, En internationell brottstribunal för Israel, borde inrättas.

Konsekvent undviker våra aningslösa eller ryggradslösa svenska och utländska reportrar att dra slutsatserna av sin egen rapportering. Frågorna till den svenska regeringen, som nyligen installerat en militärattaché i Tel Aviv, som samverkar i ett förmånligt frihandelsavtal med Israel, som medverkat i den hycklande och destruktiva isoleringspolitiken av folkvalda Hamas, är servila och liknar sportreportrars: Vad ska du göra nu, Carl Bildt? Springer inte alla sändebud om benen på varandra nu när så många är här för att mäkla fred?

Ett av de mer kusliga exemplen på rent orwelliansk journalistik är när pressen efter den första blodiga helgen skrev att omkring 300 människor dödats och att ”minst 57” av dem var civila. Siffror runt 60 upprepades i dagar och blev en sanning. Vi satt hemma och undrade hur detta gick ihop med FN:s humanitära kontor Ochas meddelande att majoriteten av de dödade var ”civila poliser” och att därutöver 89 civila dödats.

En presskonferens på FN i New York den 29 december klarade ut vad det handlade om. För att vara helt säker på att inte ha fel hade FN bara räknat kvinnor och barn som civila i sina första rapporter. De män som exempelvis jobbade på FN-agenturen Unrwa, såväl som över 100 palestinska polismän, räknades bort i det svarta hål av Hamasmilitanter, extremister och terrorister – i alla fall ”misstänkta” sådana – som dödats av självrättfärdigande stormakter de senaste åren.

Via polsk Indymedia nås vi av ett inslag på iransk teve, samma kanal som rapporterade att Nobels fredspris till finske Martti Ahtisaari stred mot Nobels testamente. I Press TV:s inslag den 5 januari berättar den norske läkaren Mads Gilbert, som arbetar frivilligt på Shifasjukhuset i Gaza stad, att han och kollegorna funnit bevis för att israelerna använder okonventionell ammunition av en högexplosiv och cancerogen volframlegering.

Är Gilberts, Falks och Corells budskap intressanta? Relevanta? Det tycker inte svenska redaktionsledningar. Men vi behöver inte låta barbariet vinna för det.