Publicerad 2007-12-18
Uppdaterad 2009-12-21
Uppdaterad 2009-12-21
När EU:s, Natos och USA:s utrikesministrar träffades i Bryssel nyligen kom de överens om att arbeta för nya sanktioner mot Iran. Natos inträde kan ses som en ökad militarisering av frågan, tycker en analytiker.
Västländernas positioner gentemot Iran är kända: de kräver att landet låter bli att anrika uran, med motiveringen att detta inte bara kan användas till kärnkraft utan även till kärnvapen. På ett informellt utrikesministermöte i Bryssel den 6 december upprepade inte bara EU och USA denna ståndpunkt. Även Nato ställde sig för första gången bakom kraven formellt.
Jan De Pauw, föreläsare i kulturell och politisk historia vid Bryssels Erasmushogeschool, tolkar Natos inträde som att väst vill påminna om att man har militära resurser att sätta in för att stödja sina krav om det skulle behövas.
"[Natos] ankomst bidrar med ännu en krydda. Även om herrskapet vid Natos ministermöte inte klär sig i full stridsmundering genomsyrar en ton av 'Talking General' nu atmosfären", skriver han i nättidningen ON LINE Opinion.
cb
Läs mer
Om författaren
Journalist och fredsaktivist, som bland annat arbetat på Göteborgs Fria Tidning, Göteborgs-Posten, SVT och TV4 och engagerat sig i nätverket Ofog som...
Intressant. Jag skulle som komplement till artikeln vilja ha en kontext i foljetongen.
Dvs vad ar inte bara vastlandernas position utan ocksa vad ar Irans och inte minst - vad finns det for relevanta fakta och perspektiv som kan hjalpa lasarna forsta detta? For inte ar det val sa att det bara ar att lyssna pa de kivande parternas argument och sen gissa?
Heja Zitzer!
Vad tycker du?