Så blir Clinton som utrikesminister

Hillary Clinton frågades ut om Irak, Iran och andra utrikespolitiska frågor under sitt första möte med Senaten som kommande utrikesminister, den 13 januari. Gwen Ifill från The Online NewsHour diskuterar vad som sades med Phyllis Bennis och Joseph Nye.

Gwen Ifill: Nu över till vad vi kan förvänta oss av utrikesminister Clinton. Vi vänder oss till Joseph Nye, dekan vid Kennedy School, Harvard, som hade underrättelse- och Pentagonuppdrag under Clintonadministrationen, och till Phyllis Bennis, medarbetare vid Institute for Policy Studies, en progressiv tankesmedja. Hon tjänstgör som informell rådgivare i Mellanösternfrågor till FN-tjänstemän.

Phyllis Bennis, vad kan vi dra för slutsatser av mötet idag [första senatmötet med Clinton] om vad Hillary Clinton kommer att bli för sorts utrikesminister?

Phyllis Bennis: Vad vi hörde var hennes uttalade åtagande att sätta diplomatin i främsta rummet för utrikespolitiken, vilket var ett väldigt viktigt åtagande, men det undermineras å andra sidan av hennes mer specifika uttalanden, till exempel intentionen om att inte prata med Hamas förrän vissa kriterier uppfyllts.

I en krissituation måste man prata med båda sidor. Hon sa att vi inte har gett upp hoppet om fred i Mellanöstern, men för mig verkar det som om man ger upp om man vägrar prata med båda sidorna. Det betyder att man till och med stänger dörren för en vapenvila.

Så jag tycker att det var problematiskt. Hon talade väldigt lite om en grundläggande fråga som presidentvalda Obama visat stort engagemang för under sin kampanj, nämligen insikten att vi måste ändra den attityd som lett oss till krig.

Han var väldigt tydlig med det och det var enligt min mening en av huvudorsakerna till att stödet för honom växte så lavinartat att det inte bara handlar om att avsluta Irakkriget. Det handlar också om förändrade attityder.

Mitt intryck är att Hillary Clinton, som vi såg henne idag, inte representerar förändring. Hon representerar samma attityd som lett oss till krig, trots en del prat om motsatsen.

Gwen Ifill: Phyllis Bennis, mötet idag varade i fyra eller fem timmar. Och svaret som du just refererade till om Hamas och Gaza var i princip den enda gången som det ämnet kom upp. Är du förvånad över det?

Phyllis Bennis: Det är jag. Vi fick verkligen inte mycket kunskap om detaljerna i den kommande politiken.

Och det är särskilt oroande just nu, med den här extrema krisen i Gaza. Dödstalet bland palestinierna är nu över 950, över 3 500 skadade. Tretton israeler, nästan alla soldater, har dödats. Men bland palestinierna är ungefär hälften civila offer.
Det är en stor kris som kräver äkta ledarskap. En FN-resolution har antagits och jag tycker att en tillträdande utrikesminister skulle kunna säga att ett av administrationens mål är att tillämpa alla FN-resolutioner, inklusive den som uppmanar till omedelbar vapenvila.
Det är beklagligt att hon inte gjorde det.

Hård och mjuk maktutövning

Gwen Ifill: Jag skulle vilja fråga dig, Joe Nye, om den här termen som hon använde idag, "smart makt", för du har skrivit om det här. Och kanske kan du förklara vad hon menar med det? Eller är det bara diplomatspråk för mindre militära insatser?

Joseph Nye: Jag och Richard Armitage, förre vice sekreteraren i Bushadministrationen, var ordförande för en utredning om smart makt förra året.
Och det vi menade med det, och som jag tror att hon menar med det, är att man behöver kombinera den hårda militära och ekonomiska makt som vi har med den attraktiva mjuka makten som finns i diplomati, kultur, idéer och värderingar.

Det är något som vi har varit dåliga på de senaste åtta åren. Vi har fokuserat så mycket på vår hårda makt att vi inte kombinerat den med vår mjuka makt. Till och med försvarsminister Gates har argumenterat för större investeringar i mjuk makt och mer resurser till utrikesdepartementet.

Vi har fört en alltför militariserad utrikespolitik i åtta år. Och jag tror att vad senator Clinton menade idag var att vi behöver bättre balans i våra metoder.

Gwen Ifill: Phyllis Bennis, tycker du att det är ett rimlig antagande, nu när USA fortfarande är involverat i ett krig på två fronter?

Phyllis Bennis: Jag vill åter igen gå tillbaka till vad presidentvalda Obama sagt, det är han och inte presidentkandidaten Hillary Clinton, som talat om att förändra den attityd som lett oss i krig.

Jag tycker att viljan till det är viktig. Men det är oroande att den kommande utrikesministern, när hon talade om Afghanistan, stöder det som verkar vara Obamas planer på att fördubbla antalet amerikanska soldater i Afghanistan, och därefter inleda en allvarlig strategisk diskussion om vad som bör göras.
I mina öron låter det bakvänt. Det verkar rimligare att först komma fram till en strategi, innan vi skickar fler soldater. Jag tycker att begreppet mjuk makt är viktigt, men jag hörde alltför många delar av hennes tal idag där hon sa motsatsen, när det kom till konkreta förslag.

Gwen Ifill: Joseph Nye från Kennedy School och Phyllis Bennis från the Institute of Policy Studies, tack så mycket till er båda.

Phyllis Bennis: Tack.